Min kärlek, min sorg.
Just nu är jag sorgsen och full av ångest och egentligen vill jag gråta med det går inte. Det är för mycket som snurrar i mitt huvud, för mycket som jag borde ta itu med som jag inte vill göra. För många minnen som är lika vackra som sorgliga att tänka på för att det aldrig kommer hända igen. Jag orkar inte minnas att Breden kallade Åse för tjock och gammal eller när jag, Sam och José utförde olagliga handlingar på skolan. Jag orkar inte minnas alla dom vänskaper som jag precis startat upp som aldrig kommer fullföljas. Jag orkar inte minnas Anneli för att hon fick mig att tro på mig själv och inte lägga av som jag alltid gör, för att hon lärde mig om medmänsklighet och kärlek, för att hon lärde mig om ärlighet. Jag orkar inte minnas när jag, Bettan, Camilla och Darya tältade utanför skolan och lyssnade på Abba och blev jättefulla. Jag orkar inte minnas den underbara mösspåtagningen på båten i skärgården eller Lily som var fabulous på alla sätt och vis trots att hon fällde mig i korridoren med flit. Jag orkar inte minnas vårat elitfotbollslag som hade roligast på turneringen i ettan eller Coach som fick oss att vinna iallafall en match. Jag orkar inte minnas Pontus och hur han räddade mig i tvåan bara genom att lyssna och hålla min hemlighet hemlig. Jag orkar inte minnas hur vi dansade jenka i korridoren på avslutningen eller våra fyllor på diverse andra avslutningar. För att det kommer aldrig att hända igen.
Men något jag kommer minnas är haggorna i all sin glans och högljuddhet, för att vi lever fortfarande och andas och älskar. Och det kommer vi alltid att göra.
Men något jag kommer minnas är haggorna i all sin glans och högljuddhet, för att vi lever fortfarande och andas och älskar. Och det kommer vi alltid att göra.
Kommentarer
Postat av: Bred, Malin Bred!
<3
Postat av: Anonym
learn it,live it, LOVE IT!
Trackback
