Höst.

Förresten.

Det är höst. Jag har stängt mitt fönster.

Jag skulle andas i det tomrum som blev över.

Jag vet inte.
Jag vet inte.

Men jag vet att det som händer är jobbigt. Det är jobbigt att känna något igen, det är jobbigt med närheten för jag saknar den hela tiden. Jag vet inte om jag vågar bli beroende igen. Jag har klarat mig själv länge och det skrämmer mig att kanske behöva förlita mig på någon annan igen. Hur vet jag att det inte går åt helvete igen?
I saw the end before we'd begun.

Jag vet inte.
Fan. Jag vet inte.

Och ändå säger jag ingenting och du är också tyst - det enda som talar är din hud mot min och det är ett språk jag inte förstår. Men jag gillar det. Vad betyder det?

Jag vet inte.

Jag kanske överanalyserar. Vi måste väl inte prata om det? Det är ju bra som det är nu. 
Varje gång du går vill jag att du stannar. Vi behöver inte alls prata, ligg bara tätt intill en stund. En liten stund till. 
Jag kanske borde säga allt det här till dig men du kanske inte vill höra.
Jag vet inte.


Vi kunde inte sova
Och jag
sa inte nej
Och du höll mer än allt du lova'
Våra tungor gick som hjulen i ett drev

Du får mig
Jag ger mig

RSS 2.0