Skakad, inte störd.

Ja, vad ska man säga? Det värsta jag vet är när människor helt förlitar sig på rykten. Är det sagt så är det sant, eller vadå? Alla människor som tror på rykten eller bara tror att det finns endast en sida av en historia borde ha Anneli Pierce som lärare så att dom får lära sig att tänkta själva och undersöka och inte bara acceptera saker som dom är, eller som dom sägs vara. Just nu hatar jag Åkersberga och alla jävla idioter som bott här för länge. Flytta härifrån så att vi andra kan få lite lugn och ro. Och sluta snacka och kör över mig någon jävla gång, feg-arsel.

---

Kan man någonsin sluta förlora människor? Kan man sluta växa åt olika håll? För det gör så jävla ont varenda gång det händer. Det har ingenting med avstånd att göra, Daniel bor på andra sidan Sverige men är fortfarande min allra bästaste vän, men hon bor fem stationer bort med bussen och vi kan inte kommunicera med varandra. Jag har bara så himla svårt att förstå hur det kan vara så, hur man kan tillåta det att vara så?

Ibland dyker dock människor upp i ens liv igen och får att känna sådär som man gjorde i början. Som Bettan. Och som hon. Hon. Linnea. Jag insåg inte ens hur mycket jag saknat henne förrän nu.

Update:
-jag jobbar min sista vecka på Tommy's. Jag slutar på fredag med blandade känslor.
-jag börjar jobba heltid på hunddagiset nästa torsdag!
-Toffer åker hem till Linköping på söndag :(
-feeeeet utgång på fredag!!
-andra MYCKET glada nyheter som jag inte får prata om än...!!

-jag är tjugo... skitliv.

Idag åker min vän bort, bort från Stockholm, bort från Sverige.
Och jag kommer sakna henne. Jag kommer sakna Bettan så att jag dör.

Idag fyller jag 20 år. 20 år. 20 år. Bara så att ni vet kommer jag vara fjorton forever. Tjugo suger.

Revy Rixdan var awsome på många sätt och hemsk på ett. Vi vann inte SM (konstigt nog) men vi vann tv-priset som är ett asnajs pris, så lite optimism överlevde all besvikelse. Det var fest around the clock och alla hatar Motala för att allt stänger klockan 18:00. Harry's var najs, grillen var najs, folket var najsa. Jag hittade nya vänner och jag tror att jag förlorade en. Men vi pratar inte om det. Jag vet inte varför. Jag antar att så länge det är tyst är det inte sant.

Bogesund 2007 har också gått av stapeln. Jag hade skitkul hela tiden, mådde som en prins. Tunneln blev fabulous, fett med cred till Chris - vi var ett utmärkt team! Jag vann tipsrundan  och det underbara vandringspokalen för att jag är bäst. Cred till Jenny dock som var ett utmärkt motstånd. Förresten var pizzan dödsgod, så cred till Elin som körde.

Dödens död. Det suger verkligen att vara tjugo.