Låt mig vara.
Okej, det är mycket nu. Ekonomi, stress, hundträning, körkort... Ja, jag är sådan, när det blir mycket och stressigt då är jag helst själv, kan jag inte få vara det? Det är så sällan jag mår såhär, kan ni inte ha överseende med mig? Nej, istället ska jag tvinga mig själv att umgås och skratta, vara social, för att det är vad ni vill, för att ni också råkar må dåligt nu. Det känns som om jag ha respekterat så många människors "deppighet" genom åren, kan ni respektera min nu? Sluta ta allting personligt, allting handlar faktiskt inte om er, det här handlar om mig och ingen annan. Det är också den personen jag försöker prioritera just nu - mig själv. Jag behöver vara för mig själv och ägna mig åt min hund för det är det som håller mig uppe nu. Men istället vill ni att jag ska dra på mig en mask och stå till svars för att jag inte hör av mig. Men jag orkar knappt öppna ögonen varje morgon, än mindre höra av mig och "hang out". Sorry.
Och just det - det ni kan göra är att stå kvar på andra sidan när jag kommer ur det här.
Fram tills dess - med kärlek och respekt - låt mig vara.
