Fettokissen.

Det ligger en fet katt på mitt anställningsavtal och jag har idétorka.

Näe.

Nu räcker det! Varför blir man så jävla fittpackad varje gång man går på party? Förut blev man skitfull men nu blir man fittpackad. Det har hänt något på vägen. Och när man inte ens har en enda aning om när man kom hem eller hur det gick till, då är det dags att se över sin alkoholkonsumtion. När man fortfarande är packad när man vaknar dagen efter då är det lika bra att lägga sig i en liksäck på en gång.

Det jag minns från gårdagen var dock mycket trevligt!




(skjut mig)

2 kg.

Japp, viktväktarna lönar sig! 2 kg lättare and counting. Drinkfesten på revyn på lördag kan dock stjälpa mig men det får det vara värt! Ren sprit är det bästa så jag får väl satsa på det!

Imorgon är det föreställning igen. Jag ser framemot helgerna med skräckblandad förtjusning. Jag menar det är ju roligt men jag bara väntar på att allt ska gå åt helvete. (som om det inte redan gjort det..!)

Jag ska även försöka hinna flytta lite hundgårdar på lördag. I'm just in it for the beer. Om ni bara visste hur dyrt öl är i points.. SKJUT MIG! Och Nik's är ännu värre... HOLD ON TO A HAPPY THOUGHT!! 2 KG 2 KG 2 KG!!!

Fy fan, Antikrundan måste ju vara det mest avtändande som går på tv. Förutom Big Brother. Och Idol. Jag skyller på hon skånskan som satt och gjorde sig viktig i Arnes stol på julafton. SVT, detta är till er: Lägg ner hela biten med en julvärd. Sen Arne Weise la av har ingen kunnat fylla den där stolen. Det är fin tradtion, javisst, men bara förutsatt att Arne sitter där. Bye bye, julvärd!

Min mamma har genom hela min uppväxt sagt något till mig som har fastnat, något som jag upplever att många fler föräldrar ska lära sina barn: Du måste helt enkelt lära dig att forma en åsikt! Alla under femton: ta åt er! Alla över femton: er tid är förbi.

Gud, jag älskar mitt tangentbord. Det är nog den enda anledningen till att jag fortfarande gaggar på om ingenting. Om jag nu läser det jag har skrivit... vänta, jag läser... så inser ju jag att den som ska lära sig forma en åsikt är ju jag. Men jag är över femton; min tid är förbi.

Ursäkta, men nu måste jag gå och mäta mina lår.
TJO!

She's leaving for Paris.

Vår vänskap dog aldrig även om jag faktiskt tänkte tanken ett par gånger. Men icke, den låg bara i energisparläge. Jag älskar henne mer nu än förut men på ett annat sätt. Ett vuxnare sätt kanske. Och snart försvinner hon härifrån och jag kommer sakna henne. Jag kommer sitta på Akterbaren med någon annan och önska att den personen var hon, för att bara hon förstår vikten av att Akter köper in Nik's. Bara hon förstår vikten av att spotta varmkorv i någons ansikte för en människa man älskar. Bara hon förstår vikten av att dricka Himlagott ur tillbringare. Även om jag sörjer hennes flytt så gläds jag åt den. Det är vad hon vill och alltid har velat och en människa som hon borde få allt hon pekar på.

And what's wrong with spending a week here and there with a friend in Paris?


image20
What if I had never met you? <3

Arbeiten.

image19
Det är liksom mitt jobb  <3

Halleluja.

Egentligen så förstår ju jag vikten av ett körkort, det är bara det att jag skiter i det.



Idag har vi firat födelsedag på jobbet. Rose fyllde år och för första gången på en födelsedag på Hundcenter stod det ingen tårta på bordet till fikat. Detta, kamrater, beror på att vi numera alla tre är viktväktare! Nu är det slut på chipspåsar, Polly och legymsallad - NU SKA HÄR RÄKNAS POINTS!! Idag tjänade jag mina allra första "aktivitetspoints" genom att ge mig ut, i reflexjacka och med stavar, och gå. Fy fan, det känns bra. Jag känner att jag blir mer och mer utav en pudding för varje dag som går. Däremot tycker jag att det är dumt att alkohol är så många points - det blir jättesvårt för alkolister att gå med, vi måste typ ändra hela våran livsstil. Taskigt.

Ja, så mycket mer har jag inte att säga eftersom mitt liv bara består av jobbet och viktväktarna och jag har nu redovisat om jobbet och.. ja, viktväktarna.

Jag inser hur otroligt kul mitt liv verkar... Halleluja.




Jag tycker man ska få säga chip-chop.

Wouldyou?

Skulle du vilja bo i ett hem där ingen förstår dig?

shitlife.

fuck me sideways, jag vill härifrån.

Älskade revy.

Jag känner att jag fortfarande är helt slut i kroppen och jag kommer på mig själv med att gråta av utmattning när ingen ser. Jag försöker sova dom timmar jag måste, jag försöker att inte oroa mig för jobbet eller revyn. Men det är svårt. Det är för mycket på samma gång. Jag var redo att ta livet av mig innan premiären i lördags. Jag stod och rökte och insåg att det gick inte. Jag och Martin var inte rätt människor för detta stora uppdrag. Men jag bet ihop för har man åtagit sig något, då fullföljer man det. Och det var väl en jävla tur för vilken lyckad föreställning det blev! Och plötsligt mindes jag varför jag utsätter mig för det här varje år, varför jag väljer revyn framför sömn. Man får så jävla mycket tillbaka. Till alla er som på något sätt gör denna revy möjlig: TACK! Ni ger mig så jävla mycket glädje, jag tror inte någon av er inser hur mycket ni betyder! Nu ska jag ta den här veckan och inte göra något annat än att gå till jobbet varje dag och sedan gå hem och uppskatta mina älskade föräldrar och min älskade bror. Jag ska ta det lugnt och sova. Jag ska ladda inför helgen så att helgens föreställningar blir minst lika jävla skitbra som premiären.

Härliga tider 2008 - javesst!

RSS 2.0