Skakad, inte störd.

Saker och ting löser sig. Det gör det alltid. Det blev inte den här lägenheten men kanske nästa. Det är så man får se det. Min mamma är en klok kvinna och jag tackar gudarna för att jag har henne. Det finns så mycket att glädja sig åt ändå. Jag är tjugo år gammal och jag jobbar med min hobby, jag jobbar med det jag verkligen vill hålla på med, hur många tjugoåringar kan säga detsamma ett halvår efter studenten? Vi är inte många. Jag har underbara kollegor, mycket fina vänner och förtroenden. Sånt betyder massor. Och har man allt det... ja, då kan man bo hemma en stund till!

"Det regnar", säger jag och tittar ner på mina fötter.
"Nej", säger min vän, "det är dina osynliga tårar som fuktar marken omkring dig." 
"Varför är dom osynliga?" säger jag.
"För att om dom inte syns kan du fortfarande verka hård", säger min vän.
Jag är tyst, nästan skamsen.
"Hård som sten", säger jag.
"Ja", säger min vän, "men att vara mjuk är ingen svaghet."
"Jo", säger jag, "det är en svaghet, därför är jag hård."
"Jag ser det mjuka i dig hela tiden", säger min vän.

Riktiga tårar skymmer min sikt. Det är det vackraste någon nånsin har sagt till mig.

Idag, när jag städade ur min bokhylla, hittade jag ett brev från dig. Ett tolv sidor långt brev där du försöker förklara hur du känner och hur du tänker angående dig och mig. Jag läste det och grät. Grät för att det aldrig blev vi på riktigt, grät för att du inte var den jag trodde, grät för att jag inte gick tidigare, grät för att jag inte stannade. Hur blev det såhär? Hur kommer det sig att vi inte ens kan hälsa på varandra? Jag gör mitt bästa för att inte tänka på dig, undra hur du mår och vad du gör. Jag försöker övertala mig själv om att jag gjorde rätt i att inte gå tillbaka till dig.

Jag slängde massor ur min bokhylla idag, men inte ditt brev.

Mormor, jag tänker på dig idag.

Jag har fått ledigt från jobbet och jag känner att jag verkligen behövde sova. Nu ska jag strax åka till Elins nya lägenhet och bära in en soffa och annat. Och ikväll blir det take away-middag och bag-in-box på golvet innan vi sover första natten i lägenheten. Jag gillare.

Jag måste klippa mig och fixa mina naglar. Undrar när jag ska hinna det...

Jag vill ha en schäfer från Mischaland. Och en lägenhet. Vi får se vad banken säger på torsdag.
"Apparently I'm worth nothing."

Jag älskar, älskar, älskar mitt jobb. Numera är jag tillsvidare anställd.


"I'm happy, daddy!"
"What's wrong with your feet?"
"They're happy too."