Det är mycket nu.

Here's the day I hoped would never come
Don't feed me violence, just run with me
through rows of speeding cars

Ursäkta mig men tiden räcker inte till. Snart går jag av på mitten. Jag ber om ursäkt, verkligen. Jag vill träffa er och prata med er men huvudet snurrar på toppen av kroppen och musklerna krampar. Jag hänger på en tråd men närsomhelst nu får jag kraft att börja klättra. Ge mig tid bara. Det jag har störst brist på - tid. 

Kommentarer
Postat av: ia

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge... Puss!

2007-09-21 @ 14:23:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0